Min katt, eller grannens?

Jag spinner vidare på det här med utekatt idag, får en hel del input med jämna mellanrum från alla möjliga håll.
Fast i detta inlägget blir det inte lika mycket ur kattens synpunkt utan mer ur människans.

De som har utekatter ser det som regel som en rättighet för katten och någon form av noll-ansvar ifrån deras sida. Observera nu att detta gäller givetvis inte alla, men över lag är det den synen man möter.

Rent krasst är det ju trots allt så att jag har valt att ha katt. Min granne har det kanske inte!

På kattforum är det otroligt vanligt att icke kattägare skriver in och undrar vad de ska göra för att inte grannens katt ska kliva rätt in i deras hus när de på sommaren vill ha dörren öppen, de undrar hur de ska skydda sina stolsdynor från att bli nedkissade, barnens sandlåda ifrån att bli nedsmutsad av katter som gör sina behov där.
Vems ansvar är det egentligen den som valt att ha katt, eller den som valt att inte ha katt?

En hund får inte gå fritt ute det är till och med koppel-tvång inom tät-bebyggelse , vad är det som gör att katten inte har samma har jag länge funderat över. Sanningen är ju att det är lättare att lära en hund stanna inom vissa gränser än en katt så hur kommer det sig att hunden har koppeltvång och inte katten?

Många hävdar då direkt att det beror ju bara på att hunden är så mycket farligare än katten? Är den verkligen det? Hur många har stött på en rosenrasande katt som helt tappat kontrollen? Tro mig sätt katten mot hunden och katten vinner tusenfalt! Hunden har starka käkar och vassa tänker och kan döda en männsika även om detta händer väldigt sällan. En katt kanske inte kan döda en människa men tro mig, skadorna kan bli nog så stora, till skillnad från hunden som har "endast starka käkar och tänder" så har katten sylvassa tänder, och sylvassa klor både bak och fram detta i kombination med en helt otrolig vighet och snabbhet kan göra en katt dödligt farlig.
Som tur är för oss och andra djur har katten just pga sina oerhört farliga vapen en instinkt som säger till dem att slåss i absolut sista möjliga hand. En katt tar alltid till strid som absolut sista möjliga utväg, det är därför kattägare så ofta inte inser att det problem de har hemma inom en grupp i själva verket handlar om osämja och rangbråk, katterna slåss ju inte? Nej katter undviker i längsta möjliga mån att gå till attack.

Men nog om det, kort sagt kan man sammanfatta ovanstående och rekommendera endast kontrollerat utevistelse på nedanstående basis.

• Dina grannars rättighet är att kunna ha sina dörrar öppna utan att ha din katt inne hos sig.
• Din granne kan vara allergisk och då utgör din katt dessutom en ren livsfara.
• Grannarna skall inte behöva plocka upp din katts skit från sin tomt, sandlåda, rabatt!
• Den som föder upp och har fertila honkatter INOMHUS skall inte behöva få sin dörr nedpinkad av din markerande okastrerade hankatt. Grannen ska inte behöva få din okastreade hane/honas urinmarkering på sina stolsdynor, sin rabatt, sin förstukvist, sina rabatter eller sina barns sandlåda.
• Personen med kattfobi ska inte behöva gå runt på helspänn av rädsla för alla löst springande katter.

Sist av allt vill jag tillägga att om en katt nu ska gå fritt ute så är det absolut i mitt tycke nödvändigt att nedan är uppfyllt:

• Katten skall gå ute i ett syfte, dvs ha ett jobb att utföra t ex som stallkatt eller ute på landet för att hålla gnagare borta. 
• Katten skall ha tillgång till fullgott foder en katt jagar inte för att den är hungrig utan som förströelse och den jagar precis lika bra med magen full i bra foder. Bättre till och med då den naturligtvis får en bättre hälsa och därmed orkar mer.
• Håll katten försäkrad och gå igenom katten minst en gång i veckan efter ev. sår skador, fästingar och du får också en allmän koll på allmäntillståndet. Är katten dålig håll den inne och under uppsikt.
• Ta den en gång om året till veterinär och låt den få en genomgång samtidigt med den årliga vaccinationen.
• Se till att katten är ID-märkt!
• Och framför allt se till att din utegående katt är kastrerad! Inte bara råkar den ut för mindre bråk utan den håller sig också mer hemma vid, förstör mindre för grannar och viktigast av allt, den bidrar inte till att beståndet av hemlösa ökar!

Ytterligare ett minus när det gäller utekatter är att man inte ser lika lätt om katten är sjuk, här kommer mycket av tron om att huskatten är så frisk in. Huskattsägarna som alltförofta har sina katter springande fritt ute märker inte när deras djur blir dåliga.
Hur ska man kunna se om katten plågas av dålig mage om den gör sina behov i skogen eller på andras tomter, hur upptäcker man t ex blod i avföringen om katten gör allt den ska utomhus när ägaren inte är närvarande? Hur upptäcks urinproblem en katt som går ute går det ju inte att veta om den kissat normalt 40 gånger eller inte alls? När man har innekatt med kontrollerad utevistelse så ser man snabbt om något är fel!

Nä, kattägare, skärpning dags att börja ta erat ansvar och precis som hundägaren plocka upp skiten efter er, se till att er katt inte kan förstöra för någon annan och håll denne i koppel eller i innätad kattgård ta erat ansvar som djurägare!

En katts rätt att vara fri!

Ingen idé att  tassa på i ullstrumporna :-)
Ett alltid lika hett ämne i diskussioner är utekattens vara eller icke vara.

Jag vet inte hur många gånger har jag nte hört någon säga, "Jag tror inte på att hålla en katt inomhus - katter skall få springa fritt, klättra i träd och jaga löv ligger i deras natur.
Om du är en av dessa, vill jag verkligen att du tänker igenom denna filosofi.
Vi människor brukade också leva fritt i ett med naturen, för länge sedan vi hade inte ens hus. 
Vi sov i grottor eller under träd. Men vi sökte alltid komfort! 
Så småningom började vi bygga vindskydd och därefter hus, vi satte in värme i våra finare och finare bostäder. Under denna tid blev vi vän med den lilla katten. Katten blev domesticerad och flyttade in i våra varma och ombonade hem tillsammans med oss. 


Hur många historier finns det inte om herrelösa katter, och även halvvilda katter, som bara flyttat in från kylan för att bo i ett hus med en familj. Hur många människor har inte sagt: "Katten bara flyttade in och ville sen inte gå igen."
I dagens samhälle där vi lever i städer, nära varandra med mycket trafik, är våra katter i stor fara varje gång de sätter en tass ut ur huset. De utsätts för gifter, i både trädgård och omgivning. De utsätts för angrepp från andra katter och hundar. De är sårbara för grymhet från både barn och andra som kanske inte gillar katter och som inte vill ha dem i närheten. De blir lätt överkörda av bilar eftersom de inte känner igen dem som "naturliga fiender". De är utsatta för en mängd sjukdomar och även insekter som bär ännu fler sjukdomar.
Vi har kommit långt i vårt tänkande när det gäller hundar. Vi har även fått lagar mot lösspringande hundar. Varför är då så otroligt många människor ovilliga att ändra sitt tänkande vad gäller katten?
Har inte också katten rätt till vår omsorg gällande dess välbefinnande? Har inte katten rätt att söka samma typ av komfort som vi söker genom att få bo varmt och skyddat? Har inte också katten rätt till en trygg form av utevistelse?
Lyckligtvis  har många människor börjat inse att katten är lyckligare och säkrare när den endast tillåts kontrollerad utevistelse, dvs utevistelse i koppel eller rastgård. En hel del människor inser numera att de har en ansvar när det gäller att hålla sina husdjur säkra. Dessa katter är lyckliga, friska och lever längre i sina kärleksfulla och omtänksamma familjer.
En katts medellivslängd ökar kraftigt OM den är en innekatt!
Nästa gång du eller en vän, hävdar att katter ska få ströva fritt omkring - fråga dig själv denna fråga. Vill du hellre dö ung - eller vill du leva ett långt och hälsosamt liv? Skulle inte din katt svara samma sak som du gör?
Och fråga dig själv också denna fråga. Hur många känner du som släpper ut sin hund och åker till jobbet?
Fråga dig själv om min katts rätta natur är att ströva fritt ute är det då inte också hundens, hästens, grisens och alla andra husdjurs självklara rättighet? 

Tänk på din katts rätt att vara fri från sjukdomar, parasiter, elaka hundar och katter, och alla andra faror utanför din dörr.
Vänligen överväg att hålla din katt inne. Unna din katt till några rejäla klösträd, aktivering och leksaker. Och se din katt blomma med lycka och god hälsa. Var en ansvarsfull djurägare och se till ditt husdjurs bästa och ha omtanke om dess verkliga behov och fall inte för myter på vägen.


Det finns något som kallas de fem friheterna om alla dessa uppfylls kan djuret anses ha hög välfärd.
John Webster, professor i djurhållning och forskare från Bristols universitet, sammanställde de Fem Friheterna 1979.
De Fem Friheterna beskrivs i helhet så här:

• Frihet från hunger och törst, genom tillgång till färskt vatten och en diet som upprätthåller fullständig hälsa och kraft. (Ge din katt ett fullfoder från djuraffär, du skulle väl inte låta dina barn äta enbart snabbmat år efter år?).
• Frihet från obehag,  genom att ordna med en lämplig miljö som inkluderar skydd och en komfortabel viloplats. 
• Frihet från smärta, skada och sjukdom genom förhindrande av detta eller snabb diagnos och behandling. (En bra försäkring underlättar och skaffa inte katt om du inte har råd).
• Frihet att utföra naturligt beteende, genom att tillgodose djurets behov av tillräckligt utrymme, rätt resurser och sällskap av djurets eget slag. (Tillgång till klösmöbler, leksaker att jaga osv). 
• Frihet från rädsla och oro, genom att säkra förutsättningar och behandlingar som undviker mentalt lidande. (Utevistelse i kattgård eller koppel är en bra början).

Genom att mäta djurets fysiska tillstånd, dess fysiologi och beteende kan man få en uppfattning om hur djuret vill behandlas. Än idag har vi ingen lösning på att sammanföra dessa mått på djurvälfärd till ett enskilt mått, detta är något som är oerhört svårt att mäta men genom att se över ovanstående så har vi i alla fall en god chans att ge vår katt det bästa vi kan.