Skeppskatter en ras?

Fick återigen höra häromdagen att du var det vist katter av rasen skeppskatt ute till salu på blocket.

Kände mig därför manad att ta och skriva detta inlägg nu för att klargöra en gång för alla, det finns ingen ras som heter skeppskatt, inte ens en typ av katt som har den benämningen! Benämningen skeppskatt är en folklig benämning av en defekt som heter Polydaktyli, dvs. flertåighet. Den förekommer sporadiskt hos flera raser men är absolut vanligast hos huskatter där aveln är okontrollerad. Att kalla Norsk Skogkatt för skeppskatt vilket många gör är helt felaktigt, dessa två har ingenting med varandra att göra. Observera också att rasen heter Norsk Skogkatt och inte Norsk Skog(s)katt vilket är en extremt vanlig benämning på vanlig långhårig huskatt utan någon form av rasinslag över huvudtaget. Men åter till polydaktylin!

Benämningen skeppskatt uppstod förr i tiden på skeppen där det var ganska vanligt med polydaktyla katter. För att få en katt med defekten, räcker det med att en av föräldrarna är flertåiga. Då skeppen ofta var ute och seglade i år kan man förstå att inaveln blev rätt hög bland katterna, detta resulterade givetvis i att majoriteten blev flertåiga med tiden om det var så att en enda flertåig katt var med på resan från början. Polydaktyli är dessutom något som kan mutera utifrån inavel vilket i sig gjorde uppkomsten av denna defekt ännu vanligare.

Alltså om en föräldrer är polydaktyl så kommer en del av ungarna att nedärva denna defekt!
Defekten är för det mesta ofarlig för katten och medför i de allra flesta fallen inga besvärligheter,
dessa tår är dock ofta lealösa och mer eller mindre utan styrsel, de kan därför vara ivägen eller i vissa
fall ställa till besvär för katten.
Men det finns fall där tår växer tokigt och klorna därför gräver sig in i foten på katten. Detta är givetvis mycket smärtsamt och tån behöver då kirurgiskt avlägsnas. Har man en katt med polydaktyli är det bästa för katten att man redan tidigt går till veterinär för att få utrönt om dessa kan ställa till det för katten senare och i så fall avlägsnar dessa extra tår i god tid.

I Sverige och de flesta kattförbund i Europa har i sina regler ett förbud mot avel på polydaktyla katter..
En katt med polydaktyli får inte ställas ut på utställning och får alltså heller inte gå i avel.
Observera dock att det finns en del förbund som fortfarande tillåter avel på dessa katter.

Man har i USA i studier sett att långsiktigt så ökar antal tår mer och mer med tiden då katter med denna defekt går i avel.

Polydaktyli finns dock mer eller mindre inom vissa raser och anses i vissa fall som en naturlig företeelse inom rasen. Exempelvis Maine Coon. Så skulle man stöta på en registrerad uppfödare som avlar på polydaktyla innebär detta absolut inte att de på något sätt är oseriösa ifall någon skulle tro det, de är då med i förbund som tillåter detta.

En del tycker detta är vansinnigt sött, jag brukar fråga dessa personer om de skulle tycka att det var lika sött om deras barn föddes med ett par fingrar eller tår extra, de flesta brukar inte finna detta alltför roande!

Hjälpt till att sprida informationen om vad detta egentligen är och döda myten om att Skeppskatten är en Norsk Skogkatt, Norsk Skogskatt eller en egen ras, Inte heller är en polydaktyl katt automatiskt Maine Coon eller har Maine Coon i sig bara för att den har extra tår.
Skeppskatt är benämningen på en defekt som heter Polydaktyli och absolut ingenting annat!

Liten människa med Polydaktyli och katt-tass med polydaktyli.

Kiss i sängen och ha det bra.........

Eller tja, kanske inte va? En av de mest ställda frågorna när det kommer till katter/kattungar, vare sig det är raskatter eller huskatter är frågan: - Är den rumsren? Varför den fråga ställs över huvudtaget beror på okunskap. En katt är av naturen rumsren, att gå på en låda med sand är en ren instikt. Katten är ursprungligen ett ökenlevande djur, antagligen därför många föredrar de lite finare typerna av kattsand. Avskyr egenligen själva ordet rumsren men använder det ändå i  denna texten för enkelhets skull. Att gå på sand är något de flesta kattungar gör naturligt så fort de tagit sig ur boet! Ibland kan det hända färre missöden under första veckan om de har för stor yta att röra sig på och inte hinner eller hittar till lådan. I övriga fall blir de ofta rumsrena i samma stund de börjar göra sina behov på egen hand. Men varför går då en del katter inte på lådan,  utan gör sina behov på andra ställen? Till att börja med kan vi med tanke på ovanstående snabbt konstatera att OM en katt inte går på sin låda är det något som är fel. Alltså måste vi börja med ett litet detektiv-arbete för att ta reda på var felet ligger. Problem: katten kissar eller bajsar utanför sin låda! 1. Revirmarkering 2. Något fysiskt fel (urinvägsinfektion mm.) 3. Stress (Under denna punkt hamnar det mesta) Vi börjar med revirmarkering och avlivar en del myter! Den absolut vanligaste orsaken till problem av det här slaget är fertilitet! Dvs. är det en icke kastrerad hankatt eller honkatt? Är katten inte kastrerad, kastrera omedelbart så ska du se att problemen försvinner i upp till 99% av fallen. * Min katt är en hona och dessa markerar inte revir! FEL! Honkatter revirmarkerar också, oftast i samband med löp men det kan även ske emellan löpen. * Min hankatt är bara olydig för han sprayar inte utan kissar stora pölar! FEL! En hankatt kan både spraya och kissa pölar. Mot revirmarkering finns egentligen ingen större hjälp att få annat än att kastrera katten. Är det en huskatt så är det dessutom det mest humana för katten, men är det en katt som är planerad att gå i avel så har man en jobbig tid framför sig. Det finns dock en del hjälp att få, det viktiga är att förstå kattens synsätt. Bäst är om man kan analysera situationen, direkt när beteendet uppkommer första gången. I efterhand kan det vara oerhört svårt att komma ihåg den lilla obetydliga detaljen som satte igång det hela. För att ge ett exempel så läste jag om en hankatt vars ägare analyserade situationen, när denne började markera revir. De kom fram till att kissandet hade börja i samband med sonens födelsedag. På sin födelsedag hade sonen fått en ny cykel, av rädsla för stölder tog man varje dag in cykeln i hallen. Doften efter en hankatt kan sitta i flera veckor upp till månader i torrt väder, långt efter att vi människor slutat känna den. En katt däremot med sitt utmärkta luktsinne, känner doften väl. Doften som då fastnat på cykelns däck efter cykeltur genom någon ivrig hanes territorium, kommer så in i vårt hus på vår katts domäner genom cykeln. Detta är naturligtvis oerhört stressande för en hankatt, som känner doften av fienden på sin domän men kan inte se honom. Han känner att han finns där och att sätter så följdaktligen igång att bevaka sina rättigheter och markera in sitt territorium genom att överrösta den andra hanens doft med sin egen. I det här fallet hittade man en annan lösning för cykeln, städade noggrant ur och därefter avtog revirmarkerandet långsamt. Detsamma som med cykeln gäller för skor, det är därför man så ofta på besök hos ägare av fertila hanar får kommentaren: - Ställ in/upp skorna! Det första man hör när man kliver innanför dörren och ur skorna :-) Bor man så att man har möjlighet så är en sluss där man ställer sina skor väldigt bra, eller om man kan ställa dem utanför. Det blir lite mindre stressande för hanen. Inte alltid är det lätt att hitta orsaken och ibland kan man inte göra något åt den utan får helt enkelt leva med det så länge man har hanen fertil. Men det finns många många andra saker som kan verka stressande på en fertil hane: * Skor och annat som kommer utifrån * Nya katter i hushållet * Uppkommen osämja i kattflocken * Nya familjemedlemmar * Flytt * Möbler som flyttas runt * Nya möbler * Nya kläder/skor * Nya dofter (parfymer) * Löpande honor * Att de inte får para tillräckligt (En han bör få para minst två gånger om året) Man kan använda sig av feliway som är ett naturligt välmåendehetshormon och som lugnar katten en del. Feliway är bra att använda sig av vid många olika typer av problem hos katter. Så med andra ord är det svårt att inte utlösa beteendet hos en fertil hane, det beror också enormt mycket på hur trygg han är i sig själv. Några saker som kan vara till hjälp! * Undvik att ta in cyklar och annat som drar många dofter med sig. * Försök hålla skor isolerade om det går. * Undvik att möblera om eller köpa nya möbler om det går. * Köp Feliway hos veterinären och sätt in dosor. Om katten kissar trots att den är kastrerad! Det absolut första man bör göra i det här läget är att ta katten till en veterinär för att utesluta medicinsk orsak. När man uteslutit medicinsk orsak så kan man påbörja nästa steg i för att lösa problemet. Som sades ovan så är katter renliga varelser där själva kunskapen om att gå på sand och göra sina behov ligger djupt inrotat. Så om katten inte vill gå på lådan kan man snabbt konstatera att något är fel. Börja med att försöka uttröna exakt när startade detta beteende? Ibland kan man tycka att det startade rent i det blå utan någon som helst anledning. Men tro mig, anledningen finns där någonstans, det hjälper bara att hitta den. När du tagit reda på tidpunkten så tänk noga igenom om något förändrats precis kring den tidpunkten? Det kan vara en aldrig så liten förändring för dig men som för katten upplevs som rejält omvälvande. Detta beror också en hel del på om det är en nervöst lagd katt eller en katt som är trygg i sig själv. En nervös katt behöver inte mycket för att stressnivåerna skall rinna över, medan en trygg katt klarar ganska mycket mer innan det rinner över. Ofta hör man ord som protest-kissande och kissar pga. missnöje, egentligen handlar det alltid i grund och botten om stress! Vad man kan börja med är: * Begränsa utrymmet för katten, dels känner den sig tryggare med en mindre yta och det är närmare till lådan. * Prova ställa ut mer än en låda, en del katter vill bajsa på en och kissa på en annan. * Prova byta sand, i värsta fall i ett övergångsskede lägg vanlig sand eller sandblandad jord i lådan. Detta hjälper katten att instinktivt veta vad den ska ha lådan till. Sen kan man försiktigt börja blanda upp med vanlig sand för att så småningom ha bara vanlig kattsand i lådan. * Prova tömma lådan oftare, en del är riktigt kinkiga med att det ska vara rent i lådan. * Se till att ha egentligen minst en låda per katt + en extra, men det är inte alltid hållbart så om du har åtminstone 1 låda/2 katter så bör det räcka. * Om du har mer än en katt, se till att ha lådor utspridda så att inte alla står i närheten av varandra. På så sätt är det lättare för en tex ranglåg katt att få gå på toaletten ifred. * Undvik starkt doftande rengöringsmedel för toalettlådorna och absolut inte något med citrondoft eller liknande. * Har katten speciella ställen den går och kissar på, prova med något av följande.  * Ställ mat på platsen  *Lägg ut plast eller plåtfolie  * Rengör noga med lite ättika för att få bort kvarbliven lukt  * Ställ ev. en toalettlåda på platsen * Se till att katten har lugna ställen att söka sig till om den känner sig stressad och orolig * Har det nyligen anlänt en ny familjemedlem (läs mer under beteende introduktion) När du vill träna din katt till något, oavsett vad det är och det här kommer jag att upprepa en halv miljon gånger i olika texter. Straffa ALDRIG någonsin! Du lär en katt bäst genom belöning när den gör rätt, belöning är bäst i form av någon form av godis eller mat, men även genom lek och kel. OM du behöver tillrättavisa katten kan ibland "en högre makt" hjälpa till, det innebär att man använder sig av en blomsterspruta eller liknande, men man ser till att katten inte förknippar obehaget med dig. Katten får aldrig uppmärksamma att det är du som orsakar obehaget. Har du försökt allting ovan och inget fungerar kan det vara dags att fundera på omplacering, vissa saker rår vi inte över och kan inte göra något åt. Har vi katteri kanske vi helt enkelt har många katter och katten ifråga skulle trivas mycket bättre i en lugnare miljö. Kanske är den mobbad av övriga katter i ett hushåll med många individer? I det läget är omplacering ofta ett bra alternativ. Viktigt är då att katten kommer till ett hem där ägarna är på det klara med att den här katten klarar kanske inte att leva med någon annan katt eller kanske bara med EN kompis och absolut inte mer. I de allra flesta fall så löser en omplacering problemet och allting får ett lyckligt slut. Har inget av ovanstående hjälpt och ni desperat börjar fundera på avlivning, ta kontakt med en duktig beteendevetare! Det finns hjälp att få men ibland hjälper inte text skriven utan man måste få hjälp med en individuell bedömning. Som tillägg kan jag nämna att jag har märkt en skillnad i typen av eliminering också, att kissa inne är som regel ett tecken på stress, oro, smärta eller att katten helt enkelt mår dåligt pga sjukdom. Men när de bajsar inne är det oftare mer ett tecken på obehag, missnöje än egentlig stress eller oro. Givetvis är detta inte skrivet i sten, men efter att ha haft ett antal katter med både ena och andra problematiken i perioder så har jag kunnat se ett visst mönster. Jag har just nu t ex en tös som tackar mig på ett för mig synnerligen otrevligt sätt när jag försummar henne längre än en arbetsdag. Hon sätter sig och ger mig en prydlig brun liten hög precis där min torso normalt ligger när jag sover.... jo man tackar! Ett sätta för henne att uttrycka sin frustration över att jag inte är hemma och ägnar henne så mycket tid som hon uppenbarligen behöver, samma om lådan skulle råka bli lite för lortig. Normalt tömmer jag 2 gånger om dagen men när jag var sjuk (läs totalt däckad) så orkade jag helt enkelt inte, hade också missat att det var två extra kastrater i hennes del den dagen vilket fyllde lådan enormt mycket snabbare än normalt har ett fint litet toaskåp som gör att jag inte ser lådan. Jag klev ur min säng för ett kvickt besök ut i köket för en alvedon och "voila" vad möter mig när jag kommer tillbaka? Jo en liten brun hög, då var hon attan inte mycket värd damen, även om jag VET att det är ett fullkomligt naturligt sätt för henne att uttrycka sitt missnöje sin frustration över lådan eller bristen på sällskap så är jag å andra sidan männsklig och JA, jag blir arg! Jag vet att hon inte rår för det lika lite som jag rår för att jag blir heligt förbannad och frustrerad å min sida.... en liten konflikt där mellan männskligt och kattligt... bara att bita ihop ryta och gapa lite och så byta rent och lägga sig igen EFTER att ha sett över lådan :-D Sist men absolut inte minst: Ge inte upp det finns som regel en lösning!

Min katt, eller grannens?

Jag spinner vidare på det här med utekatt idag, får en hel del input med jämna mellanrum från alla möjliga håll.
Fast i detta inlägget blir det inte lika mycket ur kattens synpunkt utan mer ur människans.

De som har utekatter ser det som regel som en rättighet för katten och någon form av noll-ansvar ifrån deras sida. Observera nu att detta gäller givetvis inte alla, men över lag är det den synen man möter.

Rent krasst är det ju trots allt så att jag har valt att ha katt. Min granne har det kanske inte!

På kattforum är det otroligt vanligt att icke kattägare skriver in och undrar vad de ska göra för att inte grannens katt ska kliva rätt in i deras hus när de på sommaren vill ha dörren öppen, de undrar hur de ska skydda sina stolsdynor från att bli nedkissade, barnens sandlåda ifrån att bli nedsmutsad av katter som gör sina behov där.
Vems ansvar är det egentligen den som valt att ha katt, eller den som valt att inte ha katt?

En hund får inte gå fritt ute det är till och med koppel-tvång inom tät-bebyggelse , vad är det som gör att katten inte har samma har jag länge funderat över. Sanningen är ju att det är lättare att lära en hund stanna inom vissa gränser än en katt så hur kommer det sig att hunden har koppeltvång och inte katten?

Många hävdar då direkt att det beror ju bara på att hunden är så mycket farligare än katten? Är den verkligen det? Hur många har stött på en rosenrasande katt som helt tappat kontrollen? Tro mig sätt katten mot hunden och katten vinner tusenfalt! Hunden har starka käkar och vassa tänker och kan döda en männsika även om detta händer väldigt sällan. En katt kanske inte kan döda en människa men tro mig, skadorna kan bli nog så stora, till skillnad från hunden som har "endast starka käkar och tänder" så har katten sylvassa tänder, och sylvassa klor både bak och fram detta i kombination med en helt otrolig vighet och snabbhet kan göra en katt dödligt farlig.
Som tur är för oss och andra djur har katten just pga sina oerhört farliga vapen en instinkt som säger till dem att slåss i absolut sista möjliga hand. En katt tar alltid till strid som absolut sista möjliga utväg, det är därför kattägare så ofta inte inser att det problem de har hemma inom en grupp i själva verket handlar om osämja och rangbråk, katterna slåss ju inte? Nej katter undviker i längsta möjliga mån att gå till attack.

Men nog om det, kort sagt kan man sammanfatta ovanstående och rekommendera endast kontrollerat utevistelse på nedanstående basis.

• Dina grannars rättighet är att kunna ha sina dörrar öppna utan att ha din katt inne hos sig.
• Din granne kan vara allergisk och då utgör din katt dessutom en ren livsfara.
• Grannarna skall inte behöva plocka upp din katts skit från sin tomt, sandlåda, rabatt!
• Den som föder upp och har fertila honkatter INOMHUS skall inte behöva få sin dörr nedpinkad av din markerande okastrerade hankatt. Grannen ska inte behöva få din okastreade hane/honas urinmarkering på sina stolsdynor, sin rabatt, sin förstukvist, sina rabatter eller sina barns sandlåda.
• Personen med kattfobi ska inte behöva gå runt på helspänn av rädsla för alla löst springande katter.

Sist av allt vill jag tillägga att om en katt nu ska gå fritt ute så är det absolut i mitt tycke nödvändigt att nedan är uppfyllt:

• Katten skall gå ute i ett syfte, dvs ha ett jobb att utföra t ex som stallkatt eller ute på landet för att hålla gnagare borta. 
• Katten skall ha tillgång till fullgott foder en katt jagar inte för att den är hungrig utan som förströelse och den jagar precis lika bra med magen full i bra foder. Bättre till och med då den naturligtvis får en bättre hälsa och därmed orkar mer.
• Håll katten försäkrad och gå igenom katten minst en gång i veckan efter ev. sår skador, fästingar och du får också en allmän koll på allmäntillståndet. Är katten dålig håll den inne och under uppsikt.
• Ta den en gång om året till veterinär och låt den få en genomgång samtidigt med den årliga vaccinationen.
• Se till att katten är ID-märkt!
• Och framför allt se till att din utegående katt är kastrerad! Inte bara råkar den ut för mindre bråk utan den håller sig också mer hemma vid, förstör mindre för grannar och viktigast av allt, den bidrar inte till att beståndet av hemlösa ökar!

Ytterligare ett minus när det gäller utekatter är att man inte ser lika lätt om katten är sjuk, här kommer mycket av tron om att huskatten är så frisk in. Huskattsägarna som alltförofta har sina katter springande fritt ute märker inte när deras djur blir dåliga.
Hur ska man kunna se om katten plågas av dålig mage om den gör sina behov i skogen eller på andras tomter, hur upptäcker man t ex blod i avföringen om katten gör allt den ska utomhus när ägaren inte är närvarande? Hur upptäcks urinproblem en katt som går ute går det ju inte att veta om den kissat normalt 40 gånger eller inte alls? När man har innekatt med kontrollerad utevistelse så ser man snabbt om något är fel!

Nä, kattägare, skärpning dags att börja ta erat ansvar och precis som hundägaren plocka upp skiten efter er, se till att er katt inte kan förstöra för någon annan och håll denne i koppel eller i innätad kattgård ta erat ansvar som djurägare!

En katts rätt att vara fri!

Ingen idé att  tassa på i ullstrumporna :-)
Ett alltid lika hett ämne i diskussioner är utekattens vara eller icke vara.

Jag vet inte hur många gånger har jag nte hört någon säga, "Jag tror inte på att hålla en katt inomhus - katter skall få springa fritt, klättra i träd och jaga löv ligger i deras natur.
Om du är en av dessa, vill jag verkligen att du tänker igenom denna filosofi.
Vi människor brukade också leva fritt i ett med naturen, för länge sedan vi hade inte ens hus. 
Vi sov i grottor eller under träd. Men vi sökte alltid komfort! 
Så småningom började vi bygga vindskydd och därefter hus, vi satte in värme i våra finare och finare bostäder. Under denna tid blev vi vän med den lilla katten. Katten blev domesticerad och flyttade in i våra varma och ombonade hem tillsammans med oss. 


Hur många historier finns det inte om herrelösa katter, och även halvvilda katter, som bara flyttat in från kylan för att bo i ett hus med en familj. Hur många människor har inte sagt: "Katten bara flyttade in och ville sen inte gå igen."
I dagens samhälle där vi lever i städer, nära varandra med mycket trafik, är våra katter i stor fara varje gång de sätter en tass ut ur huset. De utsätts för gifter, i både trädgård och omgivning. De utsätts för angrepp från andra katter och hundar. De är sårbara för grymhet från både barn och andra som kanske inte gillar katter och som inte vill ha dem i närheten. De blir lätt överkörda av bilar eftersom de inte känner igen dem som "naturliga fiender". De är utsatta för en mängd sjukdomar och även insekter som bär ännu fler sjukdomar.
Vi har kommit långt i vårt tänkande när det gäller hundar. Vi har även fått lagar mot lösspringande hundar. Varför är då så otroligt många människor ovilliga att ändra sitt tänkande vad gäller katten?
Har inte också katten rätt till vår omsorg gällande dess välbefinnande? Har inte katten rätt att söka samma typ av komfort som vi söker genom att få bo varmt och skyddat? Har inte också katten rätt till en trygg form av utevistelse?
Lyckligtvis  har många människor börjat inse att katten är lyckligare och säkrare när den endast tillåts kontrollerad utevistelse, dvs utevistelse i koppel eller rastgård. En hel del människor inser numera att de har en ansvar när det gäller att hålla sina husdjur säkra. Dessa katter är lyckliga, friska och lever längre i sina kärleksfulla och omtänksamma familjer.
En katts medellivslängd ökar kraftigt OM den är en innekatt!
Nästa gång du eller en vän, hävdar att katter ska få ströva fritt omkring - fråga dig själv denna fråga. Vill du hellre dö ung - eller vill du leva ett långt och hälsosamt liv? Skulle inte din katt svara samma sak som du gör?
Och fråga dig själv också denna fråga. Hur många känner du som släpper ut sin hund och åker till jobbet?
Fråga dig själv om min katts rätta natur är att ströva fritt ute är det då inte också hundens, hästens, grisens och alla andra husdjurs självklara rättighet? 

Tänk på din katts rätt att vara fri från sjukdomar, parasiter, elaka hundar och katter, och alla andra faror utanför din dörr.
Vänligen överväg att hålla din katt inne. Unna din katt till några rejäla klösträd, aktivering och leksaker. Och se din katt blomma med lycka och god hälsa. Var en ansvarsfull djurägare och se till ditt husdjurs bästa och ha omtanke om dess verkliga behov och fall inte för myter på vägen.


Det finns något som kallas de fem friheterna om alla dessa uppfylls kan djuret anses ha hög välfärd.
John Webster, professor i djurhållning och forskare från Bristols universitet, sammanställde de Fem Friheterna 1979.
De Fem Friheterna beskrivs i helhet så här:

• Frihet från hunger och törst, genom tillgång till färskt vatten och en diet som upprätthåller fullständig hälsa och kraft. (Ge din katt ett fullfoder från djuraffär, du skulle väl inte låta dina barn äta enbart snabbmat år efter år?).
• Frihet från obehag,  genom att ordna med en lämplig miljö som inkluderar skydd och en komfortabel viloplats. 
• Frihet från smärta, skada och sjukdom genom förhindrande av detta eller snabb diagnos och behandling. (En bra försäkring underlättar och skaffa inte katt om du inte har råd).
• Frihet att utföra naturligt beteende, genom att tillgodose djurets behov av tillräckligt utrymme, rätt resurser och sällskap av djurets eget slag. (Tillgång till klösmöbler, leksaker att jaga osv). 
• Frihet från rädsla och oro, genom att säkra förutsättningar och behandlingar som undviker mentalt lidande. (Utevistelse i kattgård eller koppel är en bra början).

Genom att mäta djurets fysiska tillstånd, dess fysiologi och beteende kan man få en uppfattning om hur djuret vill behandlas. Än idag har vi ingen lösning på att sammanföra dessa mått på djurvälfärd till ett enskilt mått, detta är något som är oerhört svårt att mäta men genom att se över ovanstående så har vi i alla fall en god chans att ge vår katt det bästa vi kan.