När säljaren får betala för varan, då är något seriöst fel i samhället!

Jag skriver detta nu då jag snubblat över många diskussioner sista tiden gällande priset som sätts på katter och jag känner att detta måste upp till diskussion.

En huskatt har idag på TOK för lågt pris, det finns några grundläggande saker som behöver göras för en katt oavsett om det är en raskatt eller huskatt, det är vaccination x2, id-märkning med chip, veterinärbesiktning samt kastrering. Jag har medvetet inte tagit med mat o sand här då många med huskatter inte håller dem med kvalitetsfoder och priserna varierar kraftigt beroende på vilken mat och sand som används. Men givetvis skall även dessa kostnader läggas på priset i slutändan.

Man brukar kunna få kullrabatt på själva paketet med vaccinationer, id-märkning och besiktning.
Nu blir det ca-priser här då de varierar en aning från ställe till ställe men i runda slängar kan man säga så här:

Hona
Vaccinationspaket: 750:-
Kastering ca: 1200:-
--------------------------------
Slutsumma: 1950;-

Hane
Vaccinationspaket: 750:-
Kastering ca: 800:-
---------------------------------
Slutsumma: 1550:-


Nu har jag flertalet gånger hört människor kläcka ur sig att de tycker att ca 900-1000 är ett rimligt pris, men då skall allting ingå! Hur tänkte de där?
Ska den som tagit hand om honan, kanske adopterat en utslängd dräktig hona och redan lagt ut en massa på mediciner mm... sen behöva BETALA förr att få en köpare?

Nu kommer jag att vara riktigt krass här, men i ärlighetens namn om DU inte kan betala de exakta utgifterna som säljaren haft för just DIN kattunge som du står i begrepp att köpa hur tänker du då?

Om dessa saker INTE hade varit utförda och du hämtar kattungen utan kostnad så kommer din slutsumma troligen att bli högre eftersom rabatt alltid ges på hel kull och inte på enstaka kattungar, eller var din tanke att hoppa över allt eller en del av dessa saker?

Om det var det sistnämnda, att hoppa över kastrering, vaccinering, id mm... då har jag ett tips till dig!
Det finns ett stort utbud med fullkomligt underhållsfria kattungar på närmaste leksaksaffär som jag tycker du skall ta dig en titt på, för det som diskuteras här är en levande varelse,  som kommer att känna glädje, sorg, smärta, hunger, törst och en massa annat, kattungen kan bli sjuk och den kan råka ut för skador. Om du skall ha ett djur så bör du vara beredd på att djur kostar så enkelt är det bara.

Med andra ord lämpligt pris på en huskatt ÄR ca 2000:- och då skall allt vara gjort så du som köpare slipper pyssla med den biten och kattungarna får den bästa möjliga starten i livet.

Vi kan ju bara som kort då slänga in här då också att så länge katten INTE har en stamtavla skall priset heller aldrig övergå priset för en huskatt!

Jag förstår ärligt talat inte detta med blandrasaveln eller ens påstådda renrasiga som säljs som äkta renras men utan stamtavla av gud vet vilka orsaker... att få en stamtavla kostar 150-300:- jag skulle vilja se den verkliga orsaken till varför dessa sk. oreggade raskatter inte är registerade då det skulle göra det möjligt för säljaren att ta fullpris alltså dessa katter säljs ofta för ca 5-6000 medan priset för en registrerad är 8-9000, skillnaden i pris är alltså ca 2-3000 kr alla andra utlägg är exakt samma om man är någorlunda klyftig så inser man rätt snabbt att här finns det skelett i garderoben!

Jag kan ge några exempel på annonser jag själv sett på blocket där kattungar sålts som renrasiga men utan stamtavla (jag har givetvis anmält dessa).
1. En kull där båda föräldrarna påstås vara renrasiga semilånghår, i kullen finns TVÅ korthåriga, genetiskt sett är det omöjligt för två långhåriga att få en korthårig avkomma, alltså är pappan INTE den rätta utan pappan är en korthårig.
2. En kull med kattungar där båda föräldrarna visas på bild och kattungarna påstås vara äkta renraser men utan stamtavla..... men färgen på ungarna stämmer inte.... det finns genetiska regler för hur färger nedärvs.... en mörk mamma utan rött kan tex aldrig få en röd hane men om hon paras med en röd hane kommer alla hon-kattungarna att bli sk. sköldpaddsfärgade dvs svart och röd eller blå och creme. Detta eftersom att färgen nedärvs på X-kromosomen, honor har som bekant XX och hanar XY.  Hanar får sitt X i från mamma och Y ifrån  pappa, honor får ett X i från mamma och ett X ifrån pappa. I detta fallet hade vi två mörka föräldrar utan rött men en av kattungarna var sköldpadda.... vart kom den röda färgen ifrån.

Jag avslutar med två korta kommentarer.
BETALA för din huskatt vad katten kostat uppfödaren att föda upp.
BETALA INTE mer för en påstådd raskatt, blandras osv.... de har inga som helst fördelar framför en huskatt, jag skulle vilja säga att det är säkrare ur hälsosynpunkt att köpa en huskatt än någon form av blandras-kokiphop alt. renras utan testade föräldrar. Avelsbasen hos utespringande huskatter är aningen bredare vilket minskar risken för genetiska sjukdomar en liten aning i alla fall.
Slutligen vill du ha en katt i någon viss ras, köp från en registrerad uppfödare och läs på om såväl rasen som ev. tester innan så du har underlag att fråga uppfödaren om innan besöket. De flesta uppfödare blir glatt överraskade av pålästa frågvisa köpare :-)

Avel en mänsklig rättighet?

Det här med avel är en het potatis, speciellt om man pratar om det i huskattskretsar, det verkar som om  de flesta icke "katt-människor" ser det som en rättighet att ta kull på sin katt, utan närmare betänkande över vad detta egentligen innebär och utan någon grundläggande kunskap om vår Svenska djurskyddslagstiftning.

Är det då en rättighet vi människor har att godtyckligt ta kull på vår katt eller vårt djur oavsett art?

Är det mer ok om det är en raskatt än om det är en huskatt? Svaret på den frågan är både JA och NEJ!

Innan vi ens börjar beröra ämnet avel och ta kull så måste man börja med några grundläggande frågor.

Finns det en marknad för kattungarna jag tänker föda upp? Dvs finns det en efterfrågan på katt av den rasen, typen du tänker föda upp. Här vet vi redan att raskattsmarknaden reglerar sig själv, en uppfödare har inte råd att föda upp en kull de inte får sålda, huskattsmarknaden är knepigare då folk utan närmare betänklighet kan slänga ut en 100-lapp för en lite katt som de sen tröttnar på efter 5 månader när den inte är liten och söt längre. Huskatter finns i överflöd man uppskattar antalet hemlösa huskatter till ca 100 000 (observera att mörkertalet är enormt), det totala antalet registrerade raskatter inom SVERAK som är sveriges största rasförbund är siffran från 1955 och till dags dato totalt: 280 722 inregistrerade katter (observera att detta gäller för en tid på 57 ÅR).

Vad hos din katt är det som gör denne lämpad för avel?
Vare sig det gäller ras eller huskatt är det inte förenat med vettig avel att ta en kull på sin katt bara för att man tycker den är söt och rar, vettig avel kräver betydligt mer än så. Viktigt att tänka på är:

• Hälsan vilka sjukdomar behöver katten testas för? Det finns ett gäng sjukdomar en del förekommer mer frekvent inom vissa raser än andra och en del förekommer lika mycket hos alla raser samt hos huskatterna. En av dessa är HCM (Hypertofisk Kardiomyopati) den är vitt spridd hos så gott som alla katter undantaget är av någon anledning Siames och Oriental där det inte påvisats någon större förekomst av denna sjukdom. HD (Höftledsdysplasi) finns så vitt man kunnat se i stor utsträckning främst hos Perser, Brittiskt Korthår, Devon Rex, Maine Coon samt hos huskatterna. PKD (Polycystic Kidney disease). Enligt svensk djurskyddslag får vi inte avla på katter som har en sjukdom som är genetiskt nedärvbar vilket samtliga ovanstående är. Detta gör att man indirekt är skyldig att testa sitt djur för dessa innan avel oavsett om det gäller raskatt eller huskatt. Man kan läsa mer om detta på jordbruksverkets sida JBV. Inom rasförbunden har vi bestämmelser som gör att vi inte får avla på vissa fel, navelbråck är ett sådant fel, förbunden kräver navelbråcksfrihetsintyg på föräldrarna innan kull registreras och för hanarna krävs även ett testikelintyg som intygar att hanen inte är kryptochid. Det finns även en del andra saker som man tittar på och som man undviker att avla på, är svansknick, underbett ett litet underbett är ok så länge det inte överskrider 2 mm glapp.
• Är honan lämpad som avelshona? Hur tog hennes mamma hand om sina ungar, födde hon utan problem osv? En hona som har problem att föda mer än en gång skall inte gå i avel utan skall kasteras, man bör även ta ställning till om ungar efter denna hona verkligen skall gå vidare då det kan vara ärftligt, man kan ta en kull och prova visar avkomman samma tendens skall denne kasteras omgående. Hur tar honan hand om ungarna? En hona med lite mjölk bör inte gå vidare i avel, men man bör ta hänsyn till varför hon har lite mjölk? Blir hon ideligen störd? Finns det andra katter som kan stressa henne, får hon vara i fred och får det lugn hon behöver? Orsakerna kan vara många men måste alltid ses över och övervägas, om honans mamma hade dåligt med mat i flera omgångar trots att åtgärder vidtagits så att hon fått lugn och ro bör man fråga sig om det är lämpligt att låta hennes avkommor gå i avel, även här kan man givetvis ta en sk. test-kull och se hur det fungerar.
• Hur är temperamentet? En katt lämpad för avel skall inte vara aggressiv på något sätt, den skall vara trygg och social. En skygg och orolig katt är inte ett lämpligt avelsmaterial. Även här måste man till viss del ta hänsyn till om det har en ärftlig disposition eller om det är tillfogad dvs. att katten råkat ut för något som gjord den misstänksam. En sådan katt brukar dock snabbt hämta sig i rätt miljö och brukar visa väldiga framsteg på kort tid. Vid val av hane till en katt som inte är helt trygg oavsett orsak skall man se till att alltid välja en mycket stabil partner.
• Typen - utseendet! Hos raskatt har vi tydliga ramar att hålla oss inom, det finns tydligt beskrivet hur en katt skall se ut, när vi avlar är det viktigt att vi ser till att vi är väl pålästa vad gäller standarden, tänk på att domare är bara människor, läs på så du vet hur just din ras skall se ut. Utställningsmeriter har sällan mycket med aveln att göra och i vissa fall inte ens med kattens egentliga utseende. Huskatten har ingen standard att följa men man bör ju ändå se över så att katten inte har några direkta konstigheter som automatiskt regleras i raskattsvärlden genom att dessa inte används i avel.

Som synes i texten ovan så kan man väl verkligen utesluta att avel är en männsklig rättighet!

Viktigt att veta och som gäller all avel oavsett om det är huskatt eller raskatt och oavsett om man är med i ett förbund eller inte är att du som säljare ÄR skyldig att stå för dolda fel som kan uppkomma hos den sålda katten.

Du som uppfödare är enligt svensk djurskyddslag tvungen att vara hemma med din hona när hon skall till att föda, från ca dag 60 och fram tills dess hon fött, det är med andra ord bara att se till att ha sparad semester! 

Du är också skyldig att se till kattungarna, vuxna katter skall ha tillsyn var 12 timma små kattungar mer ofta än så och du är också skyldig att se till att du kan stödmata dem om så behövs, det KAN innebära matning varannan, var tredje timme dygnet runt i upp till 2 veckors tid!

Du är också skyldig att ta din hona till veterinär om komplikatione uppstår i samband med förlossningen, detta kan utan försäkring kosta dig upp emot 15000 SEK eller mer. Har du försäkring klarar du dig ofta undan med ett par tusen.

Begrunda samtliga punkter ovan noggrant innan du tar ditt beslut!

Skeppskatter en ras?

Fick återigen höra häromdagen att du var det vist katter av rasen skeppskatt ute till salu på blocket.

Kände mig därför manad att ta och skriva detta inlägg nu för att klargöra en gång för alla, det finns ingen ras som heter skeppskatt, inte ens en typ av katt som har den benämningen! Benämningen skeppskatt är en folklig benämning av en defekt som heter Polydaktyli, dvs. flertåighet. Den förekommer sporadiskt hos flera raser men är absolut vanligast hos huskatter där aveln är okontrollerad. Att kalla Norsk Skogkatt för skeppskatt vilket många gör är helt felaktigt, dessa två har ingenting med varandra att göra. Observera också att rasen heter Norsk Skogkatt och inte Norsk Skog(s)katt vilket är en extremt vanlig benämning på vanlig långhårig huskatt utan någon form av rasinslag över huvudtaget. Men åter till polydaktylin!

Benämningen skeppskatt uppstod förr i tiden på skeppen där det var ganska vanligt med polydaktyla katter. För att få en katt med defekten, räcker det med att en av föräldrarna är flertåiga. Då skeppen ofta var ute och seglade i år kan man förstå att inaveln blev rätt hög bland katterna, detta resulterade givetvis i att majoriteten blev flertåiga med tiden om det var så att en enda flertåig katt var med på resan från början. Polydaktyli är dessutom något som kan mutera utifrån inavel vilket i sig gjorde uppkomsten av denna defekt ännu vanligare.

Alltså om en föräldrer är polydaktyl så kommer en del av ungarna att nedärva denna defekt!
Defekten är för det mesta ofarlig för katten och medför i de allra flesta fallen inga besvärligheter,
dessa tår är dock ofta lealösa och mer eller mindre utan styrsel, de kan därför vara ivägen eller i vissa
fall ställa till besvär för katten.
Men det finns fall där tår växer tokigt och klorna därför gräver sig in i foten på katten. Detta är givetvis mycket smärtsamt och tån behöver då kirurgiskt avlägsnas. Har man en katt med polydaktyli är det bästa för katten att man redan tidigt går till veterinär för att få utrönt om dessa kan ställa till det för katten senare och i så fall avlägsnar dessa extra tår i god tid.

I Sverige och de flesta kattförbund i Europa har i sina regler ett förbud mot avel på polydaktyla katter..
En katt med polydaktyli får inte ställas ut på utställning och får alltså heller inte gå i avel.
Observera dock att det finns en del förbund som fortfarande tillåter avel på dessa katter.

Man har i USA i studier sett att långsiktigt så ökar antal tår mer och mer med tiden då katter med denna defekt går i avel.

Polydaktyli finns dock mer eller mindre inom vissa raser och anses i vissa fall som en naturlig företeelse inom rasen. Exempelvis Maine Coon. Så skulle man stöta på en registrerad uppfödare som avlar på polydaktyla innebär detta absolut inte att de på något sätt är oseriösa ifall någon skulle tro det, de är då med i förbund som tillåter detta.

En del tycker detta är vansinnigt sött, jag brukar fråga dessa personer om de skulle tycka att det var lika sött om deras barn föddes med ett par fingrar eller tår extra, de flesta brukar inte finna detta alltför roande!

Hjälpt till att sprida informationen om vad detta egentligen är och döda myten om att Skeppskatten är en Norsk Skogkatt, Norsk Skogskatt eller en egen ras, Inte heller är en polydaktyl katt automatiskt Maine Coon eller har Maine Coon i sig bara för att den har extra tår.
Skeppskatt är benämningen på en defekt som heter Polydaktyli och absolut ingenting annat!

Liten människa med Polydaktyli och katt-tass med polydaktyli.

Kiss i sängen och ha det bra.........

Eller tja, kanske inte va? En av de mest ställda frågorna när det kommer till katter/kattungar, vare sig det är raskatter eller huskatter är frågan: - Är den rumsren? Varför den fråga ställs över huvudtaget beror på okunskap. En katt är av naturen rumsren, att gå på en låda med sand är en ren instikt. Katten är ursprungligen ett ökenlevande djur, antagligen därför många föredrar de lite finare typerna av kattsand. Avskyr egenligen själva ordet rumsren men använder det ändå i  denna texten för enkelhets skull. Att gå på sand är något de flesta kattungar gör naturligt så fort de tagit sig ur boet! Ibland kan det hända färre missöden under första veckan om de har för stor yta att röra sig på och inte hinner eller hittar till lådan. I övriga fall blir de ofta rumsrena i samma stund de börjar göra sina behov på egen hand. Men varför går då en del katter inte på lådan,  utan gör sina behov på andra ställen? Till att börja med kan vi med tanke på ovanstående snabbt konstatera att OM en katt inte går på sin låda är det något som är fel. Alltså måste vi börja med ett litet detektiv-arbete för att ta reda på var felet ligger. Problem: katten kissar eller bajsar utanför sin låda! 1. Revirmarkering 2. Något fysiskt fel (urinvägsinfektion mm.) 3. Stress (Under denna punkt hamnar det mesta) Vi börjar med revirmarkering och avlivar en del myter! Den absolut vanligaste orsaken till problem av det här slaget är fertilitet! Dvs. är det en icke kastrerad hankatt eller honkatt? Är katten inte kastrerad, kastrera omedelbart så ska du se att problemen försvinner i upp till 99% av fallen. * Min katt är en hona och dessa markerar inte revir! FEL! Honkatter revirmarkerar också, oftast i samband med löp men det kan även ske emellan löpen. * Min hankatt är bara olydig för han sprayar inte utan kissar stora pölar! FEL! En hankatt kan både spraya och kissa pölar. Mot revirmarkering finns egentligen ingen större hjälp att få annat än att kastrera katten. Är det en huskatt så är det dessutom det mest humana för katten, men är det en katt som är planerad att gå i avel så har man en jobbig tid framför sig. Det finns dock en del hjälp att få, det viktiga är att förstå kattens synsätt. Bäst är om man kan analysera situationen, direkt när beteendet uppkommer första gången. I efterhand kan det vara oerhört svårt att komma ihåg den lilla obetydliga detaljen som satte igång det hela. För att ge ett exempel så läste jag om en hankatt vars ägare analyserade situationen, när denne började markera revir. De kom fram till att kissandet hade börja i samband med sonens födelsedag. På sin födelsedag hade sonen fått en ny cykel, av rädsla för stölder tog man varje dag in cykeln i hallen. Doften efter en hankatt kan sitta i flera veckor upp till månader i torrt väder, långt efter att vi människor slutat känna den. En katt däremot med sitt utmärkta luktsinne, känner doften väl. Doften som då fastnat på cykelns däck efter cykeltur genom någon ivrig hanes territorium, kommer så in i vårt hus på vår katts domäner genom cykeln. Detta är naturligtvis oerhört stressande för en hankatt, som känner doften av fienden på sin domän men kan inte se honom. Han känner att han finns där och att sätter så följdaktligen igång att bevaka sina rättigheter och markera in sitt territorium genom att överrösta den andra hanens doft med sin egen. I det här fallet hittade man en annan lösning för cykeln, städade noggrant ur och därefter avtog revirmarkerandet långsamt. Detsamma som med cykeln gäller för skor, det är därför man så ofta på besök hos ägare av fertila hanar får kommentaren: - Ställ in/upp skorna! Det första man hör när man kliver innanför dörren och ur skorna :-) Bor man så att man har möjlighet så är en sluss där man ställer sina skor väldigt bra, eller om man kan ställa dem utanför. Det blir lite mindre stressande för hanen. Inte alltid är det lätt att hitta orsaken och ibland kan man inte göra något åt den utan får helt enkelt leva med det så länge man har hanen fertil. Men det finns många många andra saker som kan verka stressande på en fertil hane: * Skor och annat som kommer utifrån * Nya katter i hushållet * Uppkommen osämja i kattflocken * Nya familjemedlemmar * Flytt * Möbler som flyttas runt * Nya möbler * Nya kläder/skor * Nya dofter (parfymer) * Löpande honor * Att de inte får para tillräckligt (En han bör få para minst två gånger om året) Man kan använda sig av feliway som är ett naturligt välmåendehetshormon och som lugnar katten en del. Feliway är bra att använda sig av vid många olika typer av problem hos katter. Så med andra ord är det svårt att inte utlösa beteendet hos en fertil hane, det beror också enormt mycket på hur trygg han är i sig själv. Några saker som kan vara till hjälp! * Undvik att ta in cyklar och annat som drar många dofter med sig. * Försök hålla skor isolerade om det går. * Undvik att möblera om eller köpa nya möbler om det går. * Köp Feliway hos veterinären och sätt in dosor. Om katten kissar trots att den är kastrerad! Det absolut första man bör göra i det här läget är att ta katten till en veterinär för att utesluta medicinsk orsak. När man uteslutit medicinsk orsak så kan man påbörja nästa steg i för att lösa problemet. Som sades ovan så är katter renliga varelser där själva kunskapen om att gå på sand och göra sina behov ligger djupt inrotat. Så om katten inte vill gå på lådan kan man snabbt konstatera att något är fel. Börja med att försöka uttröna exakt när startade detta beteende? Ibland kan man tycka att det startade rent i det blå utan någon som helst anledning. Men tro mig, anledningen finns där någonstans, det hjälper bara att hitta den. När du tagit reda på tidpunkten så tänk noga igenom om något förändrats precis kring den tidpunkten? Det kan vara en aldrig så liten förändring för dig men som för katten upplevs som rejält omvälvande. Detta beror också en hel del på om det är en nervöst lagd katt eller en katt som är trygg i sig själv. En nervös katt behöver inte mycket för att stressnivåerna skall rinna över, medan en trygg katt klarar ganska mycket mer innan det rinner över. Ofta hör man ord som protest-kissande och kissar pga. missnöje, egentligen handlar det alltid i grund och botten om stress! Vad man kan börja med är: * Begränsa utrymmet för katten, dels känner den sig tryggare med en mindre yta och det är närmare till lådan. * Prova ställa ut mer än en låda, en del katter vill bajsa på en och kissa på en annan. * Prova byta sand, i värsta fall i ett övergångsskede lägg vanlig sand eller sandblandad jord i lådan. Detta hjälper katten att instinktivt veta vad den ska ha lådan till. Sen kan man försiktigt börja blanda upp med vanlig sand för att så småningom ha bara vanlig kattsand i lådan. * Prova tömma lådan oftare, en del är riktigt kinkiga med att det ska vara rent i lådan. * Se till att ha egentligen minst en låda per katt + en extra, men det är inte alltid hållbart så om du har åtminstone 1 låda/2 katter så bör det räcka. * Om du har mer än en katt, se till att ha lådor utspridda så att inte alla står i närheten av varandra. På så sätt är det lättare för en tex ranglåg katt att få gå på toaletten ifred. * Undvik starkt doftande rengöringsmedel för toalettlådorna och absolut inte något med citrondoft eller liknande. * Har katten speciella ställen den går och kissar på, prova med något av följande.  * Ställ mat på platsen  *Lägg ut plast eller plåtfolie  * Rengör noga med lite ättika för att få bort kvarbliven lukt  * Ställ ev. en toalettlåda på platsen * Se till att katten har lugna ställen att söka sig till om den känner sig stressad och orolig * Har det nyligen anlänt en ny familjemedlem (läs mer under beteende introduktion) När du vill träna din katt till något, oavsett vad det är och det här kommer jag att upprepa en halv miljon gånger i olika texter. Straffa ALDRIG någonsin! Du lär en katt bäst genom belöning när den gör rätt, belöning är bäst i form av någon form av godis eller mat, men även genom lek och kel. OM du behöver tillrättavisa katten kan ibland "en högre makt" hjälpa till, det innebär att man använder sig av en blomsterspruta eller liknande, men man ser till att katten inte förknippar obehaget med dig. Katten får aldrig uppmärksamma att det är du som orsakar obehaget. Har du försökt allting ovan och inget fungerar kan det vara dags att fundera på omplacering, vissa saker rår vi inte över och kan inte göra något åt. Har vi katteri kanske vi helt enkelt har många katter och katten ifråga skulle trivas mycket bättre i en lugnare miljö. Kanske är den mobbad av övriga katter i ett hushåll med många individer? I det läget är omplacering ofta ett bra alternativ. Viktigt är då att katten kommer till ett hem där ägarna är på det klara med att den här katten klarar kanske inte att leva med någon annan katt eller kanske bara med EN kompis och absolut inte mer. I de allra flesta fall så löser en omplacering problemet och allting får ett lyckligt slut. Har inget av ovanstående hjälpt och ni desperat börjar fundera på avlivning, ta kontakt med en duktig beteendevetare! Det finns hjälp att få men ibland hjälper inte text skriven utan man måste få hjälp med en individuell bedömning. Som tillägg kan jag nämna att jag har märkt en skillnad i typen av eliminering också, att kissa inne är som regel ett tecken på stress, oro, smärta eller att katten helt enkelt mår dåligt pga sjukdom. Men när de bajsar inne är det oftare mer ett tecken på obehag, missnöje än egentlig stress eller oro. Givetvis är detta inte skrivet i sten, men efter att ha haft ett antal katter med både ena och andra problematiken i perioder så har jag kunnat se ett visst mönster. Jag har just nu t ex en tös som tackar mig på ett för mig synnerligen otrevligt sätt när jag försummar henne längre än en arbetsdag. Hon sätter sig och ger mig en prydlig brun liten hög precis där min torso normalt ligger när jag sover.... jo man tackar! Ett sätta för henne att uttrycka sin frustration över att jag inte är hemma och ägnar henne så mycket tid som hon uppenbarligen behöver, samma om lådan skulle råka bli lite för lortig. Normalt tömmer jag 2 gånger om dagen men när jag var sjuk (läs totalt däckad) så orkade jag helt enkelt inte, hade också missat att det var två extra kastrater i hennes del den dagen vilket fyllde lådan enormt mycket snabbare än normalt har ett fint litet toaskåp som gör att jag inte ser lådan. Jag klev ur min säng för ett kvickt besök ut i köket för en alvedon och "voila" vad möter mig när jag kommer tillbaka? Jo en liten brun hög, då var hon attan inte mycket värd damen, även om jag VET att det är ett fullkomligt naturligt sätt för henne att uttrycka sitt missnöje sin frustration över lådan eller bristen på sällskap så är jag å andra sidan männsklig och JA, jag blir arg! Jag vet att hon inte rår för det lika lite som jag rår för att jag blir heligt förbannad och frustrerad å min sida.... en liten konflikt där mellan männskligt och kattligt... bara att bita ihop ryta och gapa lite och så byta rent och lägga sig igen EFTER att ha sett över lådan :-D Sist men absolut inte minst: Ge inte upp det finns som regel en lösning!

Min katt, eller grannens?

Jag spinner vidare på det här med utekatt idag, får en hel del input med jämna mellanrum från alla möjliga håll.
Fast i detta inlägget blir det inte lika mycket ur kattens synpunkt utan mer ur människans.

De som har utekatter ser det som regel som en rättighet för katten och någon form av noll-ansvar ifrån deras sida. Observera nu att detta gäller givetvis inte alla, men över lag är det den synen man möter.

Rent krasst är det ju trots allt så att jag har valt att ha katt. Min granne har det kanske inte!

På kattforum är det otroligt vanligt att icke kattägare skriver in och undrar vad de ska göra för att inte grannens katt ska kliva rätt in i deras hus när de på sommaren vill ha dörren öppen, de undrar hur de ska skydda sina stolsdynor från att bli nedkissade, barnens sandlåda ifrån att bli nedsmutsad av katter som gör sina behov där.
Vems ansvar är det egentligen den som valt att ha katt, eller den som valt att inte ha katt?

En hund får inte gå fritt ute det är till och med koppel-tvång inom tät-bebyggelse , vad är det som gör att katten inte har samma har jag länge funderat över. Sanningen är ju att det är lättare att lära en hund stanna inom vissa gränser än en katt så hur kommer det sig att hunden har koppeltvång och inte katten?

Många hävdar då direkt att det beror ju bara på att hunden är så mycket farligare än katten? Är den verkligen det? Hur många har stött på en rosenrasande katt som helt tappat kontrollen? Tro mig sätt katten mot hunden och katten vinner tusenfalt! Hunden har starka käkar och vassa tänker och kan döda en männsika även om detta händer väldigt sällan. En katt kanske inte kan döda en människa men tro mig, skadorna kan bli nog så stora, till skillnad från hunden som har "endast starka käkar och tänder" så har katten sylvassa tänder, och sylvassa klor både bak och fram detta i kombination med en helt otrolig vighet och snabbhet kan göra en katt dödligt farlig.
Som tur är för oss och andra djur har katten just pga sina oerhört farliga vapen en instinkt som säger till dem att slåss i absolut sista möjliga hand. En katt tar alltid till strid som absolut sista möjliga utväg, det är därför kattägare så ofta inte inser att det problem de har hemma inom en grupp i själva verket handlar om osämja och rangbråk, katterna slåss ju inte? Nej katter undviker i längsta möjliga mån att gå till attack.

Men nog om det, kort sagt kan man sammanfatta ovanstående och rekommendera endast kontrollerat utevistelse på nedanstående basis.

• Dina grannars rättighet är att kunna ha sina dörrar öppna utan att ha din katt inne hos sig.
• Din granne kan vara allergisk och då utgör din katt dessutom en ren livsfara.
• Grannarna skall inte behöva plocka upp din katts skit från sin tomt, sandlåda, rabatt!
• Den som föder upp och har fertila honkatter INOMHUS skall inte behöva få sin dörr nedpinkad av din markerande okastrerade hankatt. Grannen ska inte behöva få din okastreade hane/honas urinmarkering på sina stolsdynor, sin rabatt, sin förstukvist, sina rabatter eller sina barns sandlåda.
• Personen med kattfobi ska inte behöva gå runt på helspänn av rädsla för alla löst springande katter.

Sist av allt vill jag tillägga att om en katt nu ska gå fritt ute så är det absolut i mitt tycke nödvändigt att nedan är uppfyllt:

• Katten skall gå ute i ett syfte, dvs ha ett jobb att utföra t ex som stallkatt eller ute på landet för att hålla gnagare borta. 
• Katten skall ha tillgång till fullgott foder en katt jagar inte för att den är hungrig utan som förströelse och den jagar precis lika bra med magen full i bra foder. Bättre till och med då den naturligtvis får en bättre hälsa och därmed orkar mer.
• Håll katten försäkrad och gå igenom katten minst en gång i veckan efter ev. sår skador, fästingar och du får också en allmän koll på allmäntillståndet. Är katten dålig håll den inne och under uppsikt.
• Ta den en gång om året till veterinär och låt den få en genomgång samtidigt med den årliga vaccinationen.
• Se till att katten är ID-märkt!
• Och framför allt se till att din utegående katt är kastrerad! Inte bara råkar den ut för mindre bråk utan den håller sig också mer hemma vid, förstör mindre för grannar och viktigast av allt, den bidrar inte till att beståndet av hemlösa ökar!

Ytterligare ett minus när det gäller utekatter är att man inte ser lika lätt om katten är sjuk, här kommer mycket av tron om att huskatten är så frisk in. Huskattsägarna som alltförofta har sina katter springande fritt ute märker inte när deras djur blir dåliga.
Hur ska man kunna se om katten plågas av dålig mage om den gör sina behov i skogen eller på andras tomter, hur upptäcker man t ex blod i avföringen om katten gör allt den ska utomhus när ägaren inte är närvarande? Hur upptäcks urinproblem en katt som går ute går det ju inte att veta om den kissat normalt 40 gånger eller inte alls? När man har innekatt med kontrollerad utevistelse så ser man snabbt om något är fel!

Nä, kattägare, skärpning dags att börja ta erat ansvar och precis som hundägaren plocka upp skiten efter er, se till att er katt inte kan förstöra för någon annan och håll denne i koppel eller i innätad kattgård ta erat ansvar som djurägare!

En katts rätt att vara fri!

Ingen idé att  tassa på i ullstrumporna :-)
Ett alltid lika hett ämne i diskussioner är utekattens vara eller icke vara.

Jag vet inte hur många gånger har jag nte hört någon säga, "Jag tror inte på att hålla en katt inomhus - katter skall få springa fritt, klättra i träd och jaga löv ligger i deras natur.
Om du är en av dessa, vill jag verkligen att du tänker igenom denna filosofi.
Vi människor brukade också leva fritt i ett med naturen, för länge sedan vi hade inte ens hus. 
Vi sov i grottor eller under träd. Men vi sökte alltid komfort! 
Så småningom började vi bygga vindskydd och därefter hus, vi satte in värme i våra finare och finare bostäder. Under denna tid blev vi vän med den lilla katten. Katten blev domesticerad och flyttade in i våra varma och ombonade hem tillsammans med oss. 


Hur många historier finns det inte om herrelösa katter, och även halvvilda katter, som bara flyttat in från kylan för att bo i ett hus med en familj. Hur många människor har inte sagt: "Katten bara flyttade in och ville sen inte gå igen."
I dagens samhälle där vi lever i städer, nära varandra med mycket trafik, är våra katter i stor fara varje gång de sätter en tass ut ur huset. De utsätts för gifter, i både trädgård och omgivning. De utsätts för angrepp från andra katter och hundar. De är sårbara för grymhet från både barn och andra som kanske inte gillar katter och som inte vill ha dem i närheten. De blir lätt överkörda av bilar eftersom de inte känner igen dem som "naturliga fiender". De är utsatta för en mängd sjukdomar och även insekter som bär ännu fler sjukdomar.
Vi har kommit långt i vårt tänkande när det gäller hundar. Vi har även fått lagar mot lösspringande hundar. Varför är då så otroligt många människor ovilliga att ändra sitt tänkande vad gäller katten?
Har inte också katten rätt till vår omsorg gällande dess välbefinnande? Har inte katten rätt att söka samma typ av komfort som vi söker genom att få bo varmt och skyddat? Har inte också katten rätt till en trygg form av utevistelse?
Lyckligtvis  har många människor börjat inse att katten är lyckligare och säkrare när den endast tillåts kontrollerad utevistelse, dvs utevistelse i koppel eller rastgård. En hel del människor inser numera att de har en ansvar när det gäller att hålla sina husdjur säkra. Dessa katter är lyckliga, friska och lever längre i sina kärleksfulla och omtänksamma familjer.
En katts medellivslängd ökar kraftigt OM den är en innekatt!
Nästa gång du eller en vän, hävdar att katter ska få ströva fritt omkring - fråga dig själv denna fråga. Vill du hellre dö ung - eller vill du leva ett långt och hälsosamt liv? Skulle inte din katt svara samma sak som du gör?
Och fråga dig själv också denna fråga. Hur många känner du som släpper ut sin hund och åker till jobbet?
Fråga dig själv om min katts rätta natur är att ströva fritt ute är det då inte också hundens, hästens, grisens och alla andra husdjurs självklara rättighet? 

Tänk på din katts rätt att vara fri från sjukdomar, parasiter, elaka hundar och katter, och alla andra faror utanför din dörr.
Vänligen överväg att hålla din katt inne. Unna din katt till några rejäla klösträd, aktivering och leksaker. Och se din katt blomma med lycka och god hälsa. Var en ansvarsfull djurägare och se till ditt husdjurs bästa och ha omtanke om dess verkliga behov och fall inte för myter på vägen.


Det finns något som kallas de fem friheterna om alla dessa uppfylls kan djuret anses ha hög välfärd.
John Webster, professor i djurhållning och forskare från Bristols universitet, sammanställde de Fem Friheterna 1979.
De Fem Friheterna beskrivs i helhet så här:

• Frihet från hunger och törst, genom tillgång till färskt vatten och en diet som upprätthåller fullständig hälsa och kraft. (Ge din katt ett fullfoder från djuraffär, du skulle väl inte låta dina barn äta enbart snabbmat år efter år?).
• Frihet från obehag,  genom att ordna med en lämplig miljö som inkluderar skydd och en komfortabel viloplats. 
• Frihet från smärta, skada och sjukdom genom förhindrande av detta eller snabb diagnos och behandling. (En bra försäkring underlättar och skaffa inte katt om du inte har råd).
• Frihet att utföra naturligt beteende, genom att tillgodose djurets behov av tillräckligt utrymme, rätt resurser och sällskap av djurets eget slag. (Tillgång till klösmöbler, leksaker att jaga osv). 
• Frihet från rädsla och oro, genom att säkra förutsättningar och behandlingar som undviker mentalt lidande. (Utevistelse i kattgård eller koppel är en bra början).

Genom att mäta djurets fysiska tillstånd, dess fysiologi och beteende kan man få en uppfattning om hur djuret vill behandlas. Än idag har vi ingen lösning på att sammanföra dessa mått på djurvälfärd till ett enskilt mått, detta är något som är oerhört svårt att mäta men genom att se över ovanstående så har vi i alla fall en god chans att ge vår katt det bästa vi kan.